Historik

Shetlandsponnyns hemland är Shetlandsöarna, en ögrupp om 117 öar som ligger vid gränsen mellan Atlanten och Nordsjön.

Öarna är klippiga med en splittrad och brant stupande kustlinje. Strändernas sjögräs och tång nyttjas dels som gödningsmedel för de magra åkrarna, dels utgör de vintertid ofta det enda fodret för de frigående ponnyerna. Det backiga inlandet som ligger 40-100 meter över havet täcks av ett knappt metertjockt jord- och mosskikt på vilket endast en mycket karg  vegetation trivs. Endast knappt meterhöga träd finns. Under inflytande av golfströmmen och det nordliga läget är klimatet rått, fuktigt och blåsigt. Det finns praktiskt taget inte en enda regn och stormfri dag på hela året.

Om ursprunget till denna förhistoriska ras vet man inget med säkerhet. Vikingarna påträffade dem i stora hjordar vid sina invandringar. På medeltiden fick man genom resenärer höra talas om dvärghästar på Shetlandsöarna. Dessa var då kända under namnet ’Shelties’ vilket de behöll fram till slutet av 1800-talet. Fram till 1800-talet var rasen fri från inblandning av främmande blod. År 1850 skapades Sumburghstammen genom inkorsning av Norsk fjordhäst.

Omkring 1855 importerades en mustanghingst och en Arabisk fullblods hingst till ön Fetlar. Fetlarstammen kännetecknas av en särskild elegans av mindre kaliber än urtypen, påfallande blev också deras mindre och sirligare huvuden. De tvåfärgade (skäckarna) anses leda tillbaka till mustanghingsten och till de islandshästhingstar som vid denna tid infördes. 1873 upprättade Markisen av Londonderry planmässig avel i stuteriform för bevarande av den ursprungliga rasen på öarna Bressay och Noss. Ponnyn av denna rastyp bildade grunden till talrika avelsuppfödningar också utanför Shetlandsöarna, framför allt i England och Skottland men också i andra länder i Europa och USA. Londonderrystuterierna upplöstes 1896 men avelsmaterialet bevarades. Ett av de allra äldsta stuterierna som fortfarande bedriver avel är Transystuteriet i Skottland.

Beträffande de anatomiska och psykologiska egenskaperna står Shetlandsponnyn mycket nära kallblodets. De personifierar starkt en typ som särskilt utmärkes genom en djup och bred bål, en stark revbensvälvning, en utpräglad tendens till kluvet kors och i sin helhet sluten kroppsbyggnad. Shetlandsponnyn är en verklig dvärg, hos vilken en likartad, harmonisk förminskning av alla kroppsdelarna har inträtt. Bristen på sporrar, på uthålligheten och styrkan samt hårremmen tyder på ett nära släktskap med vildhästen.

Det är mycket troligt att ett urval av små men ytterst motståndskraftiga och konstitutionshårda hästar har ägt rum på grund av ytterst ogynnsamma klimat och jordförhållanden. Denna urvalsprocess har säkert börjat redan före och under den ponnyvandring söderifrån till Shetlandsöarna som följde under istiden. En särskild bekräftelse på detta är en av teckningarna i den första under andra världskrigets upptäckta grottan vid Lascaux i Syd-Frankrike. Den visar mellan två stora hästar av Prezwalskijtyp, en dvärghäst som uppvisar en slående likhet med den idag levande Shetlandsponnyn.

Förutom några enstaka exemplar började shetlandsponnyer importeras till Sverige först under slutet av 40-talet.